Har DU Koll På Cashen?

Ungdomsbrottsligheten har ökat i Sverige och brottsrelaterade skulder är också den vanligaste skuldtypen som Sveriges unga har hos Kronofogden.

Så lyder början på på artikeln om brottsrelaterad skulder bland ungdomar, som finns att ta del av på kronofogdens hemsida. Det är en skrämmande statistik som redovisas, t ex att för de som är födda 1992 - 1994 så står brottsrelaterad skulder för 86 % av deras skulder. Medans för de som är födda 1984 -1991 står dessa skulder för 33 %. Har den yngre generationen sämre koll på sin ekonomi? Sämre koll på cashen? Har dålig ekonomi något att göra med kriminalitet alls?

Gud vet hur många gånger jag tänkte på att starta min kriminella bana under mina svåraste stunder. Jag är helt ärlig! Jag tänkte att om ett rån skulle kunna ge mig några tusenlappar så skulle jag kunna betala mina skulder, ceteris paribus, jag skulle inte ens behöva komma åt något miljonbelopp bara några tusenlappar som suddade bort mina skulder och jag skulle vara nöjd med mitt liv så som det var, samma inkomst, samma mänskliga räkningar utan skulder.

Men ett liv som gangster skulle innebära: mera stress, då polisen skulle jaga mig, min flickvän skulle nog inte vara så glad över mitt beslut, plus att jag skulle hela tiden oroa mig över hur jag skulle hustla för nästa månadens räkningar osv. Just det, jag skulle kunna åka in bakom lås och bom i x antal år och komma ut med några miljoner i brottsrelaterade skulder och ändrat lite på statistiken.

Kronofogden har iallafall redan startat sitt förebyggande arbete kring ungdomar och deras privatekonomi, så att de inte hamnar där många hamnat. Så de har t o m gjort en film "Koll På Cashen", för dessa ungdomar inom riskzonen, alltså skuldfria ungdomar som nyss flyttat hemifrån för att plugga på universitet. Det är bra att någon bryr sig om dessa ungdomar iallafall! Innan de begår brott! ;) Filmen verkar inte alls fake och de har t o m en DJ! Orkar ni inte se på filmen så har ni topp 5 råden för att inte hamna i kronofogden här:

5: Betala dina räkningar innan du köper annat.

4: Köp inte prylar som du inte behöver på avbetalning.(eller som du inte har råd med)

3: Se upp med snabba lån med hög ränta.

2: Blunda inte för verkligheten, öppna breven med räkningar.

1: Ta konakt med den du är skyldig pengar.

Missförstå mig inte, hade jag följt dessa råd skulle jag inte blogga om mina skulder idag, och jag är övertygad om att ungdomar som följer dessa råd kommer att ha en bättre ekonomi än majoriteten i deras ålder.

Tack kronofogden! Längtar tills ni gör nästa film till ungdomarna som inte pluggar och inte får CSN, inte har jobb, inte har råd med kläder och inte.....

Kan Det Bli Värre? Ja, Mycket Värre...

Det var september 2007, allting var skit men jag såg ljuset då jag visste att jag "bara" var tvungen att inte övertrassera mitt bankkonto, men plötsligt hade jag ett brev från kronofogden i mina händer.


Det handlade om två räkningar från CSN, ni vet Lån 1 januari 1989-30 juni 2001 (studielån), och Lån efter 30 juni 2001 (annuitetslån).
En räkning var på 1 637 kr och den andra på 1 777 kr. Sammanlagt
3 414kr.
Jag blev ju rädd så jag betalade den minsta så fort jag fick lön och den andra två dagar efteråt eftersom jag var tvungen att låna pengar från min bror för att kunna göra det.
Jag ville ju försäkra mig av att jag inte hamnat i kronofogden, jag skulle aldrig mer kunna få kredit, aldrig mer kunna teckna telefonabonnemang, elavtal eller ens få en hyra en lägenhet!

Jag ringde CSN och de sa att det låg inte i deras händer längre, då de hade skickat påminnelse efter påminnelse (de kanske låg i nåt kuvert som jag inte öppnat).
Jag ringde till kronofogden och de sa att pengarna inte hade kommit in ännu. Jag ringde nästa dag och nästa tills de sa att pengarna hade kommit in men att det var...lyssna nu jag ljuger INTE! De hade kommit en dag för sent, tydligen slipper man tjafs om pengarna kommer in inom några dagar, vet inte hur många det är idag men vad jag minns var det ca 10 dagar eller så, betalningen kom in på den elfte. Min värld rasade samman, nu var det över. Hur skulle jag kunna få lån från banken nu? Jag skulle bara behövt hålla mig i 6 månader! Nu var det över, de skulle inte låna längre.
Kvinnan som jag pratade med sa att jag hade inga skulder hos kronofogden, men att om kreditbolag gjorde en kreditupplysning på mig skulle de kunna se att det fanns anmärkningar på dessa räkningar.
Jag var ändå lite glad över att det bara handlade om en anmärkning, när hon sa..."nej det är två"
va??!?!?!
Det var ju bara CSN?
"ja men det är studielån och annuietetslån...det var ju två räkningar så du har två anmärkningar."

Men det var ju samma sak!
Hon började berätta att det skulle gå bra med lägenhet osv men inga nya krediter, du har ju inga skulder hos kronofogden bla bla bla bla....
Det spelade ingen som helst roll för mig!
Jag skulle aldrig kunna samla mina lån någonsin! (Även fast det kändes lite bättre när jag tänkte på att jag inte skulle kunna dra på mig fler skulder iallafall, men jag hade fel) Dessa två slutar synas i september i år, då tänker jag ta ett lån på 10 miljoner kronor och flytta till Venezuela eller nåt. (skojar bara...eller?)

Jag var förkrossad, jag minns hur jag kände att blodet slutade cirkulera i min kropp, jag blev väl svimfärdig eller nåt.
Men djävulen var inte klar med mig. Exakt en månad efter detta tro det eller ej hade jag fått ett erbjudande från Mastercard. Ett kredit på 20 000kr.
Hur förklarar man detta?
Jag vet att i USA skickar kreditkortsbolagen massvis med sådana erbjudande till folk, vem som helst som vill ha ett kreditkort får det, jag vet inte hur det är exakt nuförtiden efter finanskrisen men så har det alltid varit tidigare iallafall.

Om ni läst bloggen från början kan ni väl lista ut ganska enkelt att jag skickade ansökan och väntade på det bästa.
Jag fick kortet!
20 000kr bara sådär!
Jag tog ut kontanter för att sätta in på mitt konto för att betala räkningar osv. Jag hade alltid minst 10 000kr kvar att använda på kortet.
Även om det var ett kreditkort som jag egentligen missbrukade, så var det en stor hjälp under många månader. Min kredit utökades till 30 000kr.
Samma mönster upprepades, de trodde väl att jag hade koll på kortet, beloppet utökades till
40 000kr, samma sak där.
Jag betalade in minsta beloppet att betala varje månad för att sedan ta ut två-tre gånger så mycket.
Men jag hade slutat klaga på min ekonomi, jag hade helt enkelt accepterat mitt öde.Krediten utökades till 50 000 kr och till sist 60 000 kr.
Ni får inom kort veta det exakta beloppet jag är skyldig ALLA institut.

Jag hade nu börjat heltid och extraknäckte då och då som personlig assistent. Nu kunde jag fortsätta betala mina lån, kredit, CSN och allt annat. Jag betalade alltid "minsta belopp att betala." vilket är det dummaste man kan göra, vi återkommer till detta senare.
Under denna tid hade jag skaffat mig TVÅ andra kreditkort, ett på
4 000 kr, och ett på
3 500kr som bara kunde användas på en musikaffär. Samtidigt hade jag också börjat handla på kredit från Laredoute som har en effektiv ränta på 29%! (om man handlar på kredit) Kolla själva här längst ner med små bokstäver Laredoute Konto. Jag fick först kredit på
5 000 kr tror jag, sedan 6 000 kr och till sist 10 000 kr. Samtidigt fortsatte jag med att låna mer och mer från Finaref och från Mastercard. Just det, jag fick nån sorts kredit på Onoff eller nåt via GE Moneybank på 6 000 kr eller liknande. Bli inte oroliga om ni inte kan hålla reda på skulderna JAG kunde inte det så =) Men ni får snart veta exakt hur mycket jag är skyldig nu och HUR jag kommer att vara skuldfri senast juni 2012!

Jag hade dock lyckats spara pengar som bara var till mig! Samtidigt som jag fortsatte hälla över mig skulder alltså, men hursomhelst hade jag råd både sommar 08 och 09 att åka på semester utan att bråka om pengar. Jag ska inte ljuga för er, men jag har inte brytt mig ett dugg om mina krediter eller lån, eftersom jag haft råd att betala det minsta som man får betala varje månad utan att ens bry mig om ränta eller något, det förekom också nån sms-lån här och där nån gång också, jag höll på att glömma det. ;)

Note Bene: Då bloggen handlar om ekonomi så tänker jag för det mesta åtminstone enbart beröra sådant som har att göra med ekonomi och MIN taskiga ekonomi under dessa år. Men jag skulle lika gärna kunna blogga om kärlek, roliga klipp, matlagning etc. Läsaren skulle alltså kunna få flera olika bilder av bloggaren, 1: En Don Juan, 2: En Pajas som alltid hade roligt och
3: en person som åt riktig god mat varje dag! Ni förstår säkert vad jag menar.
Ni som följer bloggen får inte heller glömma att livet handlar inte bara om ekonomin, även då det verkligen kan kännas som det ibland.
Jag har haft ett bra liv annars med många saker att vara glad och stolt över, jag har en bra relation till mina föräldrar, syskon och släkt. Jag är idag förlovad med min sambo som jag lärde känna för 8 år sedan och vi har t o m skaffat en liten hund + att jag har läst upp mina taskiga betyg för att kunna plugga på universitetet!
Jag vet att ni också känner så, men det är viktigt att påminna sig själv att livet verkligen INTE alltid handlat om pengarna, så påminn varann om detta dagligen.

Jag tänker vara 100 % ärlig på denna blogg och nu har ni säkert en bild på hur jobbigt det har varit för mig, jag har väl haft tur i oturen att jag inte skaffat mig ännu mera skulder än de jag har.
Från och med nästa inlägg kommer ni att få ta del utav kalkyler, mallar, råd och tips plus de exakta beloppen som jag är skyldig varje institut! Min avsikt är inte att skryta (haha kan man göra det???) om mina skulder då jag vet att de kan verka löjliga jämfört med hur mycket andra människor är skyldiga. Men jag är helt övertygad om att vem som helst obeoende av ålder, kön eller skuld kan hitta några guldkorn här och där. Tycker ni att vissa saker inte kan användas, okej använd de inte, hittar ni andra som ni tycker låter bra, så perfekt!
Jag kommer att ha en liten ruta på bloggen där ni kommer att få ta del av min aktuella skuld och dagligen få se hur den krymper och krymper med hjälp av strategier som har hjälpt mig.

Jag kommer att bli fri och DU kan också bli det!

Vi ses!

Nu Var Jag På Väg

Nu var jag på väg till helvetet. Min flickvän började bli less på att jag aldrig hade råd med saker som att gå ut och äta eller semester. Det hade nu gått ca 1,5 år sedan mina skulder blev aktuella.
Jag hade nu en vana av att inte betala vissa räkningar på en månad (för att slösa pengarna) för att sedan betala tillbaka med påminnesleavgift nästa månad, sedan strunta i räkningen som kom då osv osv osv...

Det var då det slog mig att jag inte kunde förlita mig på mina timmar som personlig assistent. Jag insåg att enda lösningen på problemet var en högre inkomst. Skulle jag börja dela ut reklam? Jag funderade på att skaffa busskörkort eller taxilicens, jag skulle kunna köra långtradare också. Men sedan kom jag på att jag hade ju erfarenhet inom äldreomsorgen och jag hade inte tyckt det var såå hemskt att jobba inom detta. Men jag hade ju ingen utbildning så jag kunde inte bara söka jobben längre.
Jag började plugga till Undersköterska, en intensivkurs från VT-05 till VT-06. Skolan slutade i maj någon gång. I mars-april hade jag och tjejen flyttat ihop till en lägenhet med en hyra på 3 000 kr. 1 500kr var inte så hemskt för mig trodde jag.

Det visade sig att jag hade för mycket räkningar för att hosta upp
1 500kr. Varje månad.
Vi kom överens om att jag skulle betala hälften av maten och elen. Men hyran fick tjejen stå för tills jag fick jobb. Ibland maten och elen också! Hon var inte rik, hon var några år yngre än mig och jobbade på en snabbmatskedja.
Sammanlagt fick min flickvän betala hyran + annat i ca fem månader. Hon hade också köpt ett nytt matbord med stolar samt en ny soffa till lägenheten med hjälp av sina besparingar. Hon började helt enkelt bli lite trött på all tjafs om min ekonomi.

Jag fick ett ultimatum:
Skaffade jag inte jobb samma månad som jag blev klar med min utbildning, skulle hon flytta tillbaka till sina föräldrar och jag fick behålla lägenheten...alltså hyran, lägenheten stod i mitt namn, med andra ord skulle jag vara tvungen att ännu en gång flytta tillbaks till mamma.
Jag sökte jobb efter jobb långt innan jag var klar med min utbildning.

Just det, jag fick inga pengar medans jag läste, jag hade nämligen utnyttjad alla mina veckor som jag kunde få stöd av från CSN. Jag hade nämligen tagit CSN-lån under gymnasiet. (Vi återkommer till CSN lite senare)

Lyckligtvis fick jag ett sommarjobb på onkologen! Jag skulle börja jobba en vecka efter det att jag blev klar med min utbildning!
Lycka!
Det var inte drömjobbet, långt ifrån men jag hade nu inkomst till mina räkningar!
Ultimatum nr 2 kom direkt efter.
F o m första månadslönen jag fick skulle jag stå för hela hyran 5 månader fram.(hon hade gjort det tidigare ju.)Det var väl rättvist eller?

Alla som jobbar inom vården vet att vården varken ger de stora stålarna eller bling bling.
Min första nettolön var på ca 7 000 kr. Jag fick inte heltidtjänst heller.
7000 kr
- 3000 hyra
- 1 000 Wasa Kredit
- 648 Finaref

2352 kr kvar.
För mat, elräkning, bensin (jag hade skaffat mig en bil för 5 000kr)
, hemförsäkring, bilförsäkring, skatt.
Lägg märke till att kläder, hygienartiklar inte finns inräknade. Jag hade nu intalat mig sjäv att jag inte var modeintresserad...vad har vi slavar INTE intalat oss själva alltså.

Jag låg redan då back med ett par tusenlappar.
Efter några månader hände det absolut värsta...

Jag hade nu fått månadslön under några månader så nu hade jag tydligen tillräckligt med pengar för att:
Börja betala tillbaka till CSN!

Var tredje månad skulle jag sammanlagt betala ca 4 000kr!
Jag borde ha sparat varje månad så att jag hade lite kanske?
Hahah
Hur kan man spara när man alltid har minus direkt då man har fått lön?!?!?Ibland känns det som att när allting går fel, går verkligen allting fel!
Det kom oväntade utgifter hela tiden!
Nya vinterdäck! Nya sommardäck! Tandläkarbesök! Bilreparationer! Just det glöm inte de räkningar som jag inte betalat tidigare!
En kall vinterdag när jag hade mina tankar på denna misär, insåg jag att jag höll på att krocka med annan bil.

Jag var tvungen att betala 2 500 för självrisken, min bil skrotades.
Ibland tror jag att Gud ville lära mig en läxa, men när jag kommer på att jag egentligen inte tror på en Gud så inser jag att det är JAG som bar ansvaret för allt detta! Jag drog till mig allt detta.
Min sambo kunde bli arg på mig ibland då jag klagade på att jag aldrig hade råd med saker: "ja med det är ditt fel att du är pank!"
Hon hade ju rätt, ingen hade tvingat mig att ta alla dessa lån, inget i mitt liv hade egentligen TVINGAT mig att bli en slav.
Men vems fel det var, var faktiskt inte problemet, problemet var att jag var pank redan dagen efter löning!

När jag hade betalat några månader på Finaref, kunde jag ringa till dem för att få låna ytterligare några tusenlappar, det såg ut såhär:

20 000 minus amorteringar
15 000
plus nytt lån
åter 20 000
detta pågick ett tag fram och tillbaka.
CSN ville alltid ha sina pengar, jag hade nu dränkt mig själv i skulder.

Jag kom till en period då jag inte längre orkade öppna räkningarna, jag ville inte veta av dessa, det är inte många som vet om detta, men jag gick in i en depression under dena period. Jag kunde gråta när jag duschade, när jag körde till och från jobbet, jag förbannade mig själv för allt det dumma jag gjort i mitt liv.
Jag förbannde mina föräldrar som aldrig lärde mig att handskas med pengar!
Låneinstituter som inte kunde ge mig lån för att samla ihop mina skulder eftersom jag hade för lite inkomst, etc, min flickvän som inte kunde låna mig lite mer så att jag kom ut från skulderna.
Allting var någon annans fel!
Under denna period mådde jag väldigt dåligt. Jag visade inte alltid hur jag mådde för folk i min omgivning, men hade de varit uppmärksamma skulle de nog se att jag var full av hat och ångest, det fanns stunder då jag kunde gråta ut och beklaga mig hos min flickvän, jag kunde t ex vara arg eller otrevlig utan att hon ens misstänkte att något annat var fel på mig, jag började svära åt allt och alla, jag hatade alla människor, jag tyckte inte om mig själv.

En dag for jag till banken som jag hade haft ända sen jag föddes typ, för att samla ihop mina lån, de sa att det såg bra ut med mina inkomster, inga anmärkningar MEN...jag hade övertrasserat mitt konto ett par gånger för mycket, skulle jag INTE övertrassera mitt konto på 6 månader framöver så skulle de nog godkänna lånet. Underbart! Jag behövde bara hålla ut 6 månader till.

Inkassokraven kom allt tätare efter varann. Jag betalade det jag hade råd med, allting annat fick komma med påmminelser senare.
Tills det kom ett litet brev till mig september 2007 från våran allra käraste vän, slavarnas bästa vän...

KRONOFOGDEN

Fortsättning följer...

Adjö Till Livet

Nåja, rubriken kan vara lite vilseledande, jag menar egentligen "adjö till mitt skuldfria liv". Året var 2004 och jag visste inte vad som väntade mig de närmaste åren.

Det året ansökte jag om ett lån hos Wasa Kredit på 150 000 kr. Månadskostnaden skulle vara lite under 2 000kr i månaden. Tror ni att jag räknade med ränta? Jag såg bara att det stod från x,xx% ränta, kom ihåg att sådant kunskap hade aldrig gått in i min hjärna. Har ni svårt att det tro att det finns såna människor? Se på mig! I min lilla hjärna trodde jag att jag skulle få det att gå runt. Mina inkomster var på ca 8 000kr netto. Jag hade en hyra på 3 500kr. Kom ihåg att jag INTE hade andra lån eller krediter som skulle betalas. Med elräkningen och mjölk och flingor som föda(jag hade gamla möbler från mammas källare) trodde jag att det var grönt =)

Jag fick dock avslag, det behövdes en till sökande, skulle jag fråga min flickvän?
Nej, jag frågade min pappa, han sa självklart nej, han hade inte råd etc etc.
Jag minns hur arg jag var på honom efteråt.
När jag ringde upp Wasa Kredit igen och meddelade detta så lät det ungefär såhär: "okej vi beklagar men vi kan inte godkänna det ansökta beloppet." Jag var på väg att lägga på luren då kvinnan plötsligt sa: "vill du att vi ska se om du kan få ett lägre belopp"? - Öh okej kör på. "om du väntar en stund...av vad jag kan se kan vi godkänna ett lån på 70 000kr skulle det funka för dig?".
Jag försökte låta så cool som möjligt och sa: "ja det tror jag nog...".
Den 5:e april 2004 tog jag farväl av mitt skuldfria liv och av min frihet...

Jag köpte paket med körlektioner, skaffade körkort + köpte en bil! En sportbil från 1992, bilen kostade 35 000kr, körlektionerna ca 20 000, jag gav 2 000 till mamma och skaffade jag en ny säng (som jag fortfarande sover i) resten använde jag till en sista minuten resa till Spanien med min flickvän.
Lånet skulle betalas på 10 år, jag skulle vara fri från det 2014, om tre år till alltså.

Bilen förde enbart med sig problem från dag ett, jag hade inte heller något garage, varje vecka hittade jag nya skador som resultat av att någon ville sno stereon eller annat. (Jag bodde fortfarande där jag hade råd).
Bilen gick aldrig igenom besiktningen, den blev bara mindre och mindre körbar, den avställdes knappt åtta månader efter köpet och efter ett år sålde jag bilen för 9 000kr.
Spaniensemestern var en mardröm, jag hade bara råd för resan och kanske tre dagars fickpengar. (bilen hade kostat mer än jag trodde).
Har ni någonsin åkt på semester utan pengar?
Då kanske ni förstår att det är ingen semester, det är stress, bråk och irritation.
Jag tror det är säkert att säga "Vi hade iallafall tur med vädret" =)
Sällskapet och vädret, 10 poäng! Ekonomin som vanligt -10!

Hemma hade de första räkningar på lånet kommit och det var dags att börja betala.
Jag minns att flickvännen följde upp till min lägenhet efter ankomsten, hon tappade hakan när hon såg alla räkningar som låg i hallen.
"Varför betalar du inte räkningarna?"
-jag ville ju åka utomlands med dig, jag trodde inte att bilen skulle kosta så mycket bla bla bla...

Det var första gången hon såg att jag hade lite problem med min ekonomi.
Jag behövde pengar och det snabbt.
Jag ansökte om ett annat lån på 20 000 kr, Finaref, den effektiva räntan var på 34,49 %, en månadskostnad på 648 kr i månaden. Lånet skulle betalas på 5 år. Jag skaffade mig hemmabiopaket, kläder, restaurangbesök etc etc...allt det där är borta sedan länge.
Det var under denna tid som jag var tvungen att låna från min flickvän för sista hyran efter det att jag hade sagt upp lägenheten och jag flyttade tillbaka till mamma.

Jag fick mindre timmar som personlig assistent och nu var min nettolön mellan 3 -4000 kr i månaden. Jag betalade 1 000 kr hyra till mamma ca 1 000 till Wasa Kredit och 648kr till Finaref...vad hade jag kvar? ja ca 1 000kr ungefär.
Jag spelade poker för att få lite bensinpengar (innan jag sålde bilen)
jag spelade för 100kr försökte göra dessa till 500. Det funkade ett tag men spel är inte analogt med månandslön, ibland förlorade jag allt, men mina räkningar fortsatte att komma.

På mindre än 9 månader hade jag nu skulder på drygt 90 000kr! Men det skulle komma fler...

Vi ses!

Lyxfällan Säsong 8 Premiär 11/03 kl. 21:00

Glöm inte att lyxfällan har premiär nästa torsdag kl. 21:00! Detta kommer vi att få ta del utav:

- Att vara arbetslös är ingenting man önskar sin värsta fiende. Det har hunnit gå ett och ett halvt år sedan Per-Åke senast hade ett jobb och nu är hans ekonomiska situation kort sagt helt åt skogen. - Du måste skaffa ett jobb! ryter Lyxfällans experter. Som någon sorts försök att försörja sig i arbetslösheten samlar Per-Åke på trasiga maskiner. Planen är att laga dem och sälja med vinst, men projekten slutförs aldrig och i stället för en inkomstkälla bli investeringarna bara hål i plånboken och på gården står bland annat fyra bilar och åtta gräsklippare och samlar damm. - Det kanske är någon för mycket, erkänner Per-Åke. - Någon för mycket? Per-Åke, det är helt knäppt, säger Charlie Söderberg bedrövat. För Charlie och hans kollega Mathias Andersson är lösningen solklar: Per-Åke måste skaffa ett jobb. De ger honom tips om allt från hur man skriver sitt cv till vilken skjorta han ska ha på sig, och en stund ser allting ganska ljust ut. Men sedan kommer bakslag efter bakslag och när Per-Åke får veta att hans hus är fuktskadat brister det fullständigt för honom: - Som det ser ut nu ser jag ingen framtid, jag ser bara ett jävla elände. Avsnitt 1 av 10.
(Varför vill vi alla skuldsatta ha en kasse över huvet?)

Borta är den tid då jag såg på folk med villa, båtar, nya bilar etc, med avund.
Nuförtiden tittar jag och tänker: "stackare, undrar hur många miljoner de har i skulder..."

Vad Sen?

När man befinner sig i ett hav av räkningar och en massa skulder, kanske t o m betalningsanmärkningar som inte försvinner förrän om ett par år, så önskar man bara att man skulle hitta en väska med några miljoner någon gång i skogen eller att man ärvde av en okänd släkting =) Jag vet, inte så trovärdig, men fin tanke.
Har ni också blivit less på att få höra : "pengar är inte allt", "det mest värdefulla vi har är familjen, tiden, kärleken, så länge jag har mat och boende är jag lycklig" Bull Shit! Säger jag bara!

Jag vet inte vad jag ska göra nästa gång någon yttrar dessa ord alltså =)
Skämtåsido, VI som är slavar vet att allt det där ni pratar om kanske stämmer men vi är inte DÄR än!
Just NU, är pengarna ALLT för oss!
Pengarna styr vårt liv!
Vilka kläder vi har på oss!
Vad vi äter!
Var vi åker på semester, var vi INTE åker på semester eller varför vi inte åker alls på nån semester!
Vilken bil vi kör (om vi ens har bil).
Var vi bor.
Vilket skitjobb vi måste stå ut med (arbetskamrater också), för den enda anledning att "it pays the bills", räkningarna som kommer månad efter månad efter månad efter månad efter...

Vår ekonomiska situation avgör valet av utbildning vi söker oss till! Vissa kan ju inte söka till en utbildning inom författarskap, eller litteraturvetenskap eller inom film/musikproduktion, eller vad som helst man är intresserad utav för då får man höra..."FINNS DET JOBB!!?!?!?!?
Plugga någon yrkesutbildning istället! Jag har hört att sjuksköterska är bra!" (sist jag kollade så har de också blivit varslade här och där)
Tänk om man hade friheten att läsa det man verkligen ville! Jag lovar er, att om jag verkligen verkligen avskyr jobbet jag får med min utbildning som nationalekonom, tänker jag absolut byta till något som jag verkligen brinner för! Ni vet, ett sådant jobb som man skulle kunna göra gratis! DET! Är drömjobbet! Nu ÄR jag ju intresserad av ekonomi både mikro och makro och jag tycker det är hur kul som helst så missförstå mig inte, jag är 100% säker på att vilket jobb jag än får kommer att vara en miljon gr bättre än de jobb jag haft hittills, men ja, ni förstår säkert vad jag menar. (read between the lines) Det jag vill säga är att man kommer inte stanna kvar där man inte vill vara enbart för att man har räkningar som måste betalas. Jag vill kunna ha råd att byta jobb förstår ni? Detta är bara möjligt om man inte har en massa utgifter som måste betalas med det lön man får nu.

Jag fick frågan en dag när någon fick veta vad jag pluggade till...
"varför läser du det? är det för att få jobb eller för att bli smartare?"
Vad tror DU!!!!???
För att bli smartare såklart! Vem behöver ett jobb i dessa dagar av 0,00% arbetslöshet!
Jobb? Vad är det liksom! Låt mig filosofera och dricka vin, proletärer alltså...
(jag svarade inte på detta sätt, bara så ni vet);)

Men oroa er inte, vi kommer att bli skuldfria en vacker dag. Jag kommer att dela med mig av olika tips för att få ordning på ekonomin som hjälpt mig. Jag hoppas att jag kan hjälpa någon att åtminstone inte upprepa mina misstag iallafall.

Kolla på den här videon, handlar om Karl Rabeder, som gav upp hela sin förmögenhet(nja jag tror nog han har lite på banken ändå) för att hjälpa fattiga.
En dag ska jag göra något liknande, när pengarna jag tjänar är verkligen till MIG och inte till borgenärer! Jag tycker det är viktigt att ge tillbaks till andra, och det är också därför jag vill dela med mig av min historia och ny kunskap som jag samlat på mig under denna svåra tid.
Här har ni han: