Nu Var Jag På Väg

Nu var jag på väg till helvetet. Min flickvän började bli less på att jag aldrig hade råd med saker som att gå ut och äta eller semester. Det hade nu gått ca 1,5 år sedan mina skulder blev aktuella.
Jag hade nu en vana av att inte betala vissa räkningar på en månad (för att slösa pengarna) för att sedan betala tillbaka med påminnesleavgift nästa månad, sedan strunta i räkningen som kom då osv osv osv...

Det var då det slog mig att jag inte kunde förlita mig på mina timmar som personlig assistent. Jag insåg att enda lösningen på problemet var en högre inkomst. Skulle jag börja dela ut reklam? Jag funderade på att skaffa busskörkort eller taxilicens, jag skulle kunna köra långtradare också. Men sedan kom jag på att jag hade ju erfarenhet inom äldreomsorgen och jag hade inte tyckt det var såå hemskt att jobba inom detta. Men jag hade ju ingen utbildning så jag kunde inte bara söka jobben längre.
Jag började plugga till Undersköterska, en intensivkurs från VT-05 till VT-06. Skolan slutade i maj någon gång. I mars-april hade jag och tjejen flyttat ihop till en lägenhet med en hyra på 3 000 kr. 1 500kr var inte så hemskt för mig trodde jag.

Det visade sig att jag hade för mycket räkningar för att hosta upp
1 500kr. Varje månad.
Vi kom överens om att jag skulle betala hälften av maten och elen. Men hyran fick tjejen stå för tills jag fick jobb. Ibland maten och elen också! Hon var inte rik, hon var några år yngre än mig och jobbade på en snabbmatskedja.
Sammanlagt fick min flickvän betala hyran + annat i ca fem månader. Hon hade också köpt ett nytt matbord med stolar samt en ny soffa till lägenheten med hjälp av sina besparingar. Hon började helt enkelt bli lite trött på all tjafs om min ekonomi.

Jag fick ett ultimatum:
Skaffade jag inte jobb samma månad som jag blev klar med min utbildning, skulle hon flytta tillbaka till sina föräldrar och jag fick behålla lägenheten...alltså hyran, lägenheten stod i mitt namn, med andra ord skulle jag vara tvungen att ännu en gång flytta tillbaks till mamma.
Jag sökte jobb efter jobb långt innan jag var klar med min utbildning.

Just det, jag fick inga pengar medans jag läste, jag hade nämligen utnyttjad alla mina veckor som jag kunde få stöd av från CSN. Jag hade nämligen tagit CSN-lån under gymnasiet. (Vi återkommer till CSN lite senare)

Lyckligtvis fick jag ett sommarjobb på onkologen! Jag skulle börja jobba en vecka efter det att jag blev klar med min utbildning!
Lycka!
Det var inte drömjobbet, långt ifrån men jag hade nu inkomst till mina räkningar!
Ultimatum nr 2 kom direkt efter.
F o m första månadslönen jag fick skulle jag stå för hela hyran 5 månader fram.(hon hade gjort det tidigare ju.)Det var väl rättvist eller?

Alla som jobbar inom vården vet att vården varken ger de stora stålarna eller bling bling.
Min första nettolön var på ca 7 000 kr. Jag fick inte heltidtjänst heller.
7000 kr
- 3000 hyra
- 1 000 Wasa Kredit
- 648 Finaref

2352 kr kvar.
För mat, elräkning, bensin (jag hade skaffat mig en bil för 5 000kr)
, hemförsäkring, bilförsäkring, skatt.
Lägg märke till att kläder, hygienartiklar inte finns inräknade. Jag hade nu intalat mig sjäv att jag inte var modeintresserad...vad har vi slavar INTE intalat oss själva alltså.

Jag låg redan då back med ett par tusenlappar.
Efter några månader hände det absolut värsta...

Jag hade nu fått månadslön under några månader så nu hade jag tydligen tillräckligt med pengar för att:
Börja betala tillbaka till CSN!

Var tredje månad skulle jag sammanlagt betala ca 4 000kr!
Jag borde ha sparat varje månad så att jag hade lite kanske?
Hahah
Hur kan man spara när man alltid har minus direkt då man har fått lön?!?!?Ibland känns det som att när allting går fel, går verkligen allting fel!
Det kom oväntade utgifter hela tiden!
Nya vinterdäck! Nya sommardäck! Tandläkarbesök! Bilreparationer! Just det glöm inte de räkningar som jag inte betalat tidigare!
En kall vinterdag när jag hade mina tankar på denna misär, insåg jag att jag höll på att krocka med annan bil.

Jag var tvungen att betala 2 500 för självrisken, min bil skrotades.
Ibland tror jag att Gud ville lära mig en läxa, men när jag kommer på att jag egentligen inte tror på en Gud så inser jag att det är JAG som bar ansvaret för allt detta! Jag drog till mig allt detta.
Min sambo kunde bli arg på mig ibland då jag klagade på att jag aldrig hade råd med saker: "ja med det är ditt fel att du är pank!"
Hon hade ju rätt, ingen hade tvingat mig att ta alla dessa lån, inget i mitt liv hade egentligen TVINGAT mig att bli en slav.
Men vems fel det var, var faktiskt inte problemet, problemet var att jag var pank redan dagen efter löning!

När jag hade betalat några månader på Finaref, kunde jag ringa till dem för att få låna ytterligare några tusenlappar, det såg ut såhär:

20 000 minus amorteringar
15 000
plus nytt lån
åter 20 000
detta pågick ett tag fram och tillbaka.
CSN ville alltid ha sina pengar, jag hade nu dränkt mig själv i skulder.

Jag kom till en period då jag inte längre orkade öppna räkningarna, jag ville inte veta av dessa, det är inte många som vet om detta, men jag gick in i en depression under dena period. Jag kunde gråta när jag duschade, när jag körde till och från jobbet, jag förbannade mig själv för allt det dumma jag gjort i mitt liv.
Jag förbannde mina föräldrar som aldrig lärde mig att handskas med pengar!
Låneinstituter som inte kunde ge mig lån för att samla ihop mina skulder eftersom jag hade för lite inkomst, etc, min flickvän som inte kunde låna mig lite mer så att jag kom ut från skulderna.
Allting var någon annans fel!
Under denna period mådde jag väldigt dåligt. Jag visade inte alltid hur jag mådde för folk i min omgivning, men hade de varit uppmärksamma skulle de nog se att jag var full av hat och ångest, det fanns stunder då jag kunde gråta ut och beklaga mig hos min flickvän, jag kunde t ex vara arg eller otrevlig utan att hon ens misstänkte att något annat var fel på mig, jag började svära åt allt och alla, jag hatade alla människor, jag tyckte inte om mig själv.

En dag for jag till banken som jag hade haft ända sen jag föddes typ, för att samla ihop mina lån, de sa att det såg bra ut med mina inkomster, inga anmärkningar MEN...jag hade övertrasserat mitt konto ett par gånger för mycket, skulle jag INTE övertrassera mitt konto på 6 månader framöver så skulle de nog godkänna lånet. Underbart! Jag behövde bara hålla ut 6 månader till.

Inkassokraven kom allt tätare efter varann. Jag betalade det jag hade råd med, allting annat fick komma med påmminelser senare.
Tills det kom ett litet brev till mig september 2007 från våran allra käraste vän, slavarnas bästa vän...

KRONOFOGDEN

Fortsättning följer...