Bakgrund del 1

Hej!

Många som inte har skulder kan inte förstå hur vissa människor är så klumpiga och oansvariga att de tar på sig mer och mer skulder hela tiden. Men är vi verkligen klumpiga och oansvariga? Eller har inte livet fört med sig en del händelser som påverkat våra beslut då? Eller har det att göra med vår relation till pengar?
Hur hamnade vi här?
Varför har du och jag hundratusentals kronor (vissa har miljoner)i skulder medans andra har noll?

Var börjar man?
I mitt fall kan jag helt enkelt erkänna att jag som barn inte fick lära mig något alls om hur man handskas med pengar.
Min familj som bestod av mamma, pappa och två yngre syskon räknade alltid varenda liten krona som var kvar vid månadens slut. Det fanns alltid mera utgifter än inkomster. Om det hade funnits en budgetkalkyl för vår familj skulle det som fanns kvar alltid sluta på minus några tusenlappar.
Pappa gav sin lön till mamma för att mamma skulle sköta om ekonomin.
Nu skyller jag absolut inte vår taskiga ekonomi på mamma, hon jobbade också och under en lång tid fick vi klara oss enbart på hennes inkomst, men pappa borde ha förstått att han också var ansvarig för hur pengarna hanterades. Jag tror att i hans ögon var han en snäll man som gjorde detta. Men i verkligheten var han nog lite feg eftersom när ekonomin inte fungerade så var det inte HANS fel åtminstone, men var det inte det? Är det inte TVÅ föräldrar som ska ordna så att allting är betalt och barnen kan ha det bra? Vad vet jag, det är bara sånt som jag tänker.
Jag behöver väl inte gå in på mera detaljer men ni kan säkert förstå att detta ledde till en hel del gräl om pengar, fler gräl än ett barn ska behöva uppleva under sin uppväxt.
Efter ett tag slutade pappa att ge mamma hela sin inkomst så att hon skulle förvalta det. Han började lägga undan lite pengar åt sig själv eller för svåra tider.
Det hände att då och då(ca en vecka innan löning) att vår kassa åter var minus.
Pappa kunde då ta fram några hundralappar som räckte för att mata två vuxna och tre barn under en vecka till tills den 27:e.

Ja, so far so good. Efter några sådana händelser hände det värsta. Mamma började förlita sig på att pappa alltid hade pengar undangömd. Pengarna kunde ta slut nu två veckor eller mera innan löning. Mamma bad pappa ta fram sina sparade pengar, men det hände att pappa inte hade tillräckligt, det var ju inte enbart maten som man skulle betala, det var hyra, bensin, och alla andra räkningar som kan komma.
Detta bäddade också för en hel massa gräl.
Vi syskon växte upp med att ständigt få höra hur allting var dyrt, hur livet var en kamp, hur fattiga vi var, att vi inte kunde ha samma saker som andra barn hade, glöm veckopeng! Lördagsgodis??? vad är det liksom? Semester med familjen? MCdonalds räckte nog.
Månadspeng....haha kom igen...

Jag tror verkligen på att ett par inte ska dölja saker för varandra och speciellt inte när man har gemensam ekonomi!
Tänk hur konstigt det känns när en vän eller släkting inte betalat tillbaka 100-lappen som den lånade? Man vill nästan inte ens träffa personen och personen vet också att hon är skyldig pengar, ja det funkar inte liksom. Hur ska man säga:
"Ge hit mina pengar nu din jävel" på ett snällt sätt?

Mamma och pappa skiljde sig när jag var 15 eller 16 ungefär. Även om det fanns andra faktorer till skilsmässan så tror jag helt ärlig att ekonomin spelade 60-70% roll i det hela.
Har man inte råd med att äta eller betala hyra kan man inte heller vara en bra make eller maka. Man har ju alltid sina tankar på andra saker än själva relationen. Om den ena partner vill bjuda på en middag eller annat "romantiskt" finns alltid tankarna hos båda två "har vi verkligen råd med detta", och om det verkligen inte ens går att låtsas kanske någon förstör kvällen med att fråga detta högt. Say goodbye to romance...
Detta står jag för till 100%! Hur ska man vara romantisk eller en glad person när man hela tiden är stressad, oroar sig och inte kan sova eller slappna av p g a nästa månadens räkningar? Been there! Done that! Tro mig!

Eller kan man det? Vad tycker ni? Kommentera gärna.

Del 1 av "Bakgrunden" slutar här, men fortsättning följer...